Angered Centrum – Va’ gör ‘u inte här?
Lance, ingen person jag varken träffat eller känner, men han verkar ha stenkoll på hur man når framgång!
Jag har berört ämnet tidigare, med lite olika infallsvinklar, och jag definierar framgång ganska simpelt som “att vara duktig, eller exceptionellt duktig, inom någonting”. Det kanske inte är något jag håller som den bästa/mest genuina definitionen, men det fungerar för det här inläggets syfte.
Jag har under min korta tid på den här jorden träffat och lärt känna många framgångsrika människor, fler hittills än jag hade kunnat ana.
De här personerna de har alla helt skilda bakgrund. De är duktiga i helt olika områden och det enda som gör att jag kan sätta dem i samma fack är just att de är framgångsrika inom någonting. Det kan vara allt från idrott, att sälja, management, forskning, undervisning, att vara en bra kompis/förälder/medmänniska till att kunna allt och lite till om ett specialämne. Och det sistnämnda kanske är det som knyter samman säcken, att man brinner något så extremt för något.
Här är några punkter som jag uppmärksammat hos de här människorna:
- Framgångsrika människor brinner genuint för det de gör.
- De är fokuserade som fan!
- De tar reda på fakta, vrider och vänder på denna och omformulerar. I slutändan förbättrar dem och utvecklar.
- Ad Hoc-lösningar, de tar inte ett nej och hittar alltid en väg till målet, hur lång den än kan bli.
- De har faktiskt KUL också i den här processen!
- De lär sig nya saker om sig själva i svåra stunder/situationer.
- Samma sak som att de inte ger upp när det tar emot.
- Men de kan också släppa en omöjlig situation och gå vidare med andra projekt. Att “göra det bästa av situationen” är ibland att byta situation.
Det var några punkter sammanfattningsvis så här på kvällskvisten.
Om det bara kom svenska kändisar (offentliga personligheter) till ett av mina spinningpass så tror jag att det hade sett ut ungefär så här:
De som sätter sig längst fram för att glänsa och slänga lite käft med instruktören: Filip och Fredik, Björn Ranelid, Peter Jidhe, Färjan-Håkan och Peter Wahlbeck
De som kommer sent, halft förvirrade (“var är jag?”), och behöver hjälp med att ställa in cykeln: Håkan Hellström, Björn Gustafsson och Maria Montazami
De i ena hörnet som mest vill sitta för sig själva: Bröderna Birro, Jocke Berg från Kent, Torsten Flink, Caroline af Ugglas och Ullared-Morgan
Kompisgänget som man sitter i sin egna lilla värld och fnissar tills det börjar kännas i benen: Idol-juryn
Han som drar på mest motstånd och låter mest och högst: Ara Abrahamian
De som redan tränat 6 timmar i gymmet innan passet: Renata Chlumska, Anna Anka och Daniel Westling (när han får lov av kronprinsessan…)
De som kommer fram innan passet bara för att informera om att “träningen blivit lidande de senaste veckorna”, därav varför han kanske inte står upp så mycket under passet: Kungen och Henrik Schyffert
Hon som är där för att spana pojkar: Carolina Gynning
Han som står i gymmet och menar övertygat att “jag vill inte vara med på spinningen”, men som ändå tittar in och undrar varför alla andra har så roligt: Zlatan
Tjejerna som sköter sig själva och inte behöver någon hjälp: Gudrun Schyman, Charlotte Kalla och Anna Anka (igen…)
Han som kommer en timma innan passet har börjat för att ställa in cykeln in i perfektion men som inte orkar riktigt ända fram under passet ändå: Christian von Koenigsegg
De som kommer fram efteråt och ska berätta allt de kan om träning: Jan Guilluo, Gert Fylking och Robert Aschberg. Dock avslutar de med att säga: “det var ett bra pass”.
Ola Skinnarmo på East Capital seminar 7 oktober 2009
Jag har skrivit om det tidigare, sponsring. Här har vi en kille som vet hur man gör. Man snackar bland annat likheter varumärkena Skinnarmo – East capital emellan och hur East Capital tjänar pengar i långa loppet av expeditionen.
Men känns inte hela filmen lite 90-tal? Tänker mest på bakgrundmusiken i filminslagen…
Jag är kanske lite pretentiös i alla fall…
“Långdag idag?”, undrade de igår i receptionen på Friskis. “Nä, bara 1h gym och 1h spinning…”, tyckte jag helt oförstående. Då tittade de bara lite skumt på mig.
Gympasset spårade ur kan man säga, det blev någon slags intervallcirkelträning med följande mönster (vila 50-100% av intervalltiden):
Intervall 1: Kettlebellswing 10st mellan varje set av armhävningar av följande modell: 12 – 10 – 8 – 6 – 4 – 10 – 8 – 6 – 4 – 8 – 6 – 4 – 6 – 4 – 4. Summa: 100st KB-swing och 100 armhävningar (på bosuboll) Tid: 9.30min
Intervall 2: Samma mönster fast med start på “10″ och fallande. Tid: ca. 6.30min
Intervall 3: Start på “8″, tid: ca. 4min
Intervall 4: Start “6″, tid ca. 1.40min
Intervall 5: Start “4″, tid: 30sek
Totalsumma: KB-swing: 400, armhävningar 210.
Sedan 3 set av en komplex benövning (set om 6+8+8): Marklyft+frivändning+step-up
Nedvärmning och strech. Sedan spinning dryga timmen i en osande spinningsal. Den ventelationen alltså…
I helgen gick som sagt Svenska Cykeldagarna av stapeln i bibelbältet vid Vätterns strand, Jönköping . Mässan i sig var kanske inte så jättesexig, många utställare verkar redan gå på rutin efter ett par år. Vi i Ride of Hope-montern hade dock kul (OBS: Det hade säkert de i de andra montrarna också, ursäkta mina fördommar…), bland annat körde vi ett spinningpass mitt på mässgolvet. Jag och Gary stod för ledarskapet och 14 taggade cyklister från sommarens cykelupplevelse var laddade till hundra!
Observationer från mässan:
- Många danskar i montrarna. De förståd inte vad jag sa, jag förståd inte vad dem sa… Ingen lyckad combo.
- En kille hade uppfunnit en revolotionerande idé i att sätta lock på cykelkorgen. Hänglås fick man dock köpa själv… Såg lite ut som en hönsbur.
- Nishiki presenterade ett samarbete med en designstudent vilket har resulterat i en urban stadscykel (obs: prototyp enbart, finns ej på marknaden). Trodde först att det var en velodrom/värstingcykel. Men nej, meningen är att man ska kunna dra till jobbet på Stureplan utan att få olja på Acne-jeansen. Dock saknades latte-hållare tyvärr…
- Det försegick en intern tävling mellan utställarna. Cykelcity satsade hårt med espressomaskin, men ändå blev Cykelklubben.se, trots bryggkaffe, mest “kaffe-våldtagna” av andra utställare och besökare.
- Nu kan man köpa cykel på avbetalning. 2 800kr/mån i 36 månader för en Wilier-tempohoj. Det är hela bidragsdelen av ett CSN-lån…
- Jag lånade en sparkcykel från en annan utställare. Behöll dock cykeln lite väl länge kanske… när jag väl kom tillbaka till montern såg de väldigt lättade ut. De var nämligen på väg att efterlysa cykeln som stulen alt. borttappad.
- Många svenska cykelkändisar känns väldigt introverta. Inte för att jag försökte prata med dem, men det skulle vara kul om någon ställde upp en giganiskt “ego-monter” och klädde ut sig i kungakrona med tillhörande spira + mantel. Vi saknar fixstjärnor som sticker ut helt enkelt.
- Jag har döpt om Scandic Elmia till “Scandic DDR”. God frukost, men lite färg skulle väl vara bra, eller?
- Fulla cyklister är roliga. Efter en eller två öl blir de kramgoa, högljudda och alla hämningar släpper.
Lite bilder (egna + fritt lånade från RoH-gänget):
DDR-Scandic och iTomaz medan vi (se nedan) (jag, Jonas, Sarah) sitter i “bruschan-limo”.
Kreativa utställningslösningar från våra danska vänner.
Jag och Gary. Och nej, jag har inte rakat benen. Ett litet minus kanske i cykelvärlden…
Hela gänget i full gång!
Billy från Barncancerfonden. Dock tyckte en herre från Svenska Cykelförbundet att “Milton” var ett bättre namn på Billy…
Jag poserar medan Göran spånar på nya idéer. “Pride of Hope?”
Lattecykeln.
Hann med ett gympass idag trots brinnande energi framför datorn. 2010 blir ett spännande år ser det ut som!
Dagens pass:
Uppvärmning
3 varv (utan vila): 15st armhävningar mot coreboll, 16st bröstpress på coreboll med kettlebells. Summa: 93 reps
3*(3*8) (vila 2-3min): 8 dips, 8 smala armhävningar, 8 dips på stepbräda. Summa: 72 reps
2*(15+20) (vila 2-3min): 15 biceps på basuboll med kettlebells, 20st biceps med skivstång på bosuboll. Summa: 70 reps
3* 10st omvända armhävningar i smithsmaskin + 20st step-ups + 15-20 kettlebellswing + 10st armhävningar. Vila: 2-3min. Summa: 180 reps
3* plankan 30s + 20st sit-ups. Vila 1-2min. Summa: 1,5min + 60reps
Nedvärmning + stretch
1) Uppvärmning
2) 4*10 armhävningar med ett ben på bosuboll, andra benet i luften. Vila 1min
3) 3*plankan med ett ben på coreboll, växelvis tills jag tappade balansen Vila: 1-2min
Kettlebells:
4) 3 varv om: Frivändning med axelpress 12st (6 per sida), swing 20st, armhävningar 10st, dips på stepbräda 15st. Vila: 1-2min
5) 3 varv om: Step-up 40st (20 per ben), marklyft med axeldrag 15-20st + utfall tills tekniken blev för kass. Vila: 1-2min
6) 2*12-15 rygglyft
7) Nedvarv + stretch.
Efter en inspirerande helg i Jönköping med Ride of Hope-gänget under Svenska Cykeldagarna har jag onekligen fått rejält med energi efter många positiva möten och samtal. Projektgruppen och alla “EFI:are” (de som kört alla etapper något år) är ett gäng med mycket passion, glädje och humor. Men vad driver en att dra igång ett välgörenhetslopp, eller att cykla 125mil under 9 dagar? Orsakerna att man tränar för prestation kan vara många. Jag funderade lite över det här under bussresan hem till Göteborg.
Vad finns det för drivkrafter och motiv bakom målsättningar som innehåller så pass höga prestationselement att man behöver tillägga sig helt nya färdigheter som enbart kan tillförskansas genom hård och långvarig övning och träning?
Varför riskerar vissa både sitt rykte och sin ekonomi i projekt som till en början kan verka helt utanför ramarna?
I mina ögon sett är de största prestationerna gjorda av människor som hittat sitt bränsle djupt rotat i ett engagemang och något de trott på riktigt starkt. Gå bara till historieböckerna så hittar ni dem!
Men det finns en uppsjö av motiv till varför man planerar och genomför projekt med en viss riskfaktor. Äventyraren Johan Ernst Nilsson, som blivit lite av en förebild för mig det senaste året (efter att ha läst hans krönikor i Outside), menar att det kan sträcka sig från allt till att man gillar det kreativa bakom ett projekt till det faktum att ett projekt kan generera kändisskap.
Personlig har jag aldrig genomfört välgörenhets- eller inspirationsprojekt för att bli igenkänd på stan eller för att få en klapp på axeln. Jag har vänner och familj som fyller dem behoven. Snarare handlar det för mig om att kunna göra, om än en liten, skillnad och att ha kul och fantastiskt roligt tillsammans med likasinnade människor.
Man ser när en person har ett genuint intresse i något. Det ger sig uttryck i allt personen gör. Oftast följs detta av en ödmjukhet som inte går att ta miste på.
Personer som hämtar sin drivkraft i sina egna tillkortakommanden, eller i sina falska föreställningar om dessa, faller på mållinjen till sist. Om man ger sig in i ett riskfyllt projekt gör man i mina ögon sett fel i att måla upp ett motiv med hjälp av negativa målbilder (“jag ska allt visa dig att jag också kan!”) och kändisskapets alla framsidor (cred, ryggdunkningar, kramar, “respekt” etc.). En vis man sa en gång att han hade räknat ut att det fanns fler baksidor än framsidor med kändisskapet, så varför ens tänka tanken?
Personligen blir jag oerhört inspirerad av människor med ett stort genuint engagemang i en hjärtefråga. Och helgen bjöd som sagt på mycket inspiration, minst sagt!
Garmin
Outside
Tissot T-Touch
Woolpower